Smallfet

Känner ni igen er? Kanske inte dö, men bara försvinna ett tag, just nu känner jag så. Jag är trött, inte alls glad och känner mig bara allmänt oönskad. Men det ska jag inte tråka ut er med (det här ska inte bli ett emo inlägg), jag ska istället berätta om det legendariska slaget i BR.

Det var en gång för länge, länge sedan. Nej vänta, den meningen känns för bekant plus att det här inte är en saga, det är full sanning. En dag, precis som alla andra var det tre små pojkar som gick runt i det stora landet av BR leksaker. De gick runt och bara levde livet när dom helt plötsligt hittade några svärd och två sköldar. Det var två svärd som var speciella, dom var större och hade en mystisk aura runt sig som alla ville ha. Den längste och största av pojkarna tog svärden för sig själv och kände sig väldigt mäktig. De andra två som också ville ha dom tog upp varsitt svärd och sköld och började slås mot den store. Kampen pågick i flera dagar (minuter?) och det slutade med att den store föll. Han kunde inte stå emot Den Enade Kraften.

Det var berättelsen om Kampen i BR. Nu ska jag av begäran av Anonym berätta om henne.

Anonym (Läs Älskling) är helt enkelt underbar på alla sätt, finns inget annat sätt att beskriva henne på. Det är inte mycket vi två inte har gemensamt och vi kan få allt att bli kul. Det är fan svårt att skriva något, jag vill få ner så mycket att ingenting kommer fram! Jag älskar henne galet mycket och vill aldrig förlora henne. Visst har vi våra små stunder då vi blir lite irriterade på varandra men känslorna kommer aldrig att försvinna, aldrig. Hon betyder för mycket för att jag ens skulle kunna tänka tanken på att släppa henne. Det finns ingen som gör mig lyckligare nu. Jag älskar dig Emelie Edling.

Det var allt för mig, ni får tycka att det var kul att läsa eller inte. Helt upp till er! Puss och hej!

(Insert) Ledsen att jag inte skrivit, haft annat för mig i helgen!